Svar från nominerade till styrelsen för Domstolsstyrelsen

18 Maj, 2026

En del i nomineringsprocessen för en plats i styrelsen för Domstolsstyrelsen är att domare vid landets domstolar ges möjlighet att yttra sig om de som nominerats. Nomineringskommittéerna ska också höra Sveriges Domareförbund.

För att ge såväl domarna som Domareförbundet ett bättre underlag inför denna del av processen har förbundet tagit fram några frågor som skickats ut till de nominerade.

Syftet med frågorna är att skapa ett forum för de nominerade att göra sin röst hörd, berätta vad de står för i vissa frågeställningar och vad de skulle vilja använda sin plats i styrelsen till. Domareförbundet ansåg att det var särskilt viktigt att ge alla nominerade en chans att höras och inte bara de personer som redan är etablerade och har en plattform för att föra ut sina åsikter. Frågorna har varit frivilliga att besvara.

Många av de som nominerats har valt att inte svara, men några av de nominerade har tagit tillfället i akt att svara på Domareförbundets fem frågor. Frågorna och svaren från dessa kandidater redovisas här nedan.

___________________________________________________________

Frågor:

Vilket mervärde vill du tillföra Domstolsstyrelsen styrelse, och vilka frågor anser du bör prioriteras under mandatperioden?

Svårigheterna att rekrytera domare har ökat de senaste åren. Det finns idag ett flertal obesatta domartjänster runt om i landet och många utlysta tjänster blir utan sökande. Vad tror du är skälet till detta och vilka åtgärder tror du behövs för att åtgärda bristen på domare?
Sverige har fått internationell kritik för att den individuella lönesättningen av domare inte anses vara förenlig med internationella standarder och rättsstatens krav på oberoende domare. Vad är din uppfattning om den svenska lönesättningsmodellen? Skulle du vilja förändra den på något sätt och i sådana fall hur?
Personalomsättningen inom Sveriges Domstolar är stor, både vad gäller jurister och annan personal. Vilka konkreta åtgärder vill du att den kommande Domstolsstyrelsen vidtar för att se till att personer som arbetar inom Sveriges domstolar stannar kvar?
Varje enskild domstol är idag en enrådsmyndighet där lagmannen ensam fattar administrativa beslut. Detta är ett system som avviker från hur det ser ut i många andra länder där domstolar ofta leds kollegialt och ledningen för domstolen utses av domarna på domstolen. Anser du att det svenska systemet med enrådighetsmyndigheter bör behållas? Bör det förändras på något sätt och i sådana fall hur?

Nominerade från tingsrätt:

Fredrik Nydén, Södertörns tingsrätt

Jag hoppas att min erfarenhet av att arbeta vid både stora och små domstolar genom åren och de erfarenheter jag fått genom mitt fackliga arbete kan bidra till att sätta fokus på de olika behov som finns på domstolarna. För mig är domarnas självständighet och möjlighet att själva styra sitt eget arbete centralt. Att domstolarna bedriver en arbetsgivarpolitik som lockar och inte skrämmer bort högt kvalificerade sökande till alla yrkeskategorier är centralt för att vi ska klara av vår uppgift framöver. – Domstolarna måste också intensifiera arbetet med att utveckla och erbjuda bra och stabila verksamhetsstöd. Vi behöver få tillgång till AI-verktyg, bl.a. när det gäller att sammanställa akter, sammanfatta förhör, förhandlingar m.m. som skulle innebära en reellt minskad arbetsbelastning. Vi måste ta intryck och samverka med andra myndigheter som kommit väsentligt längre i denna utveckling än vad domstolarna gjort.
Skälet är både enkelt och komplicerat. Det enkla svaret är att domartjänsten idag inte är lika attraktiv som förr och att de som kan söka en domartjänst har många andra tjänster att välja på som erbjuder både bättre villkor och ett mindre personligt ansvar. Detta visar sig inte minst av att många går till det privata näringslivet något som tidigare var ovanligt då assessorer inte ansågs särskilt attraktiva eftersom det ofta var en tidsfråga innan de återvände till domstolarna. Så är inte längre fallet. – Samtidigt har domarens självständighet inskränkts. Många domare har idag en vardag där deras möjlighet att styra sitt eget schema är nästan obefintlig, vilket i sin tur skapar stress och press. Lön och övriga villkor släpar efter i förhållande till jämförbara positioner in såväl statlig som privat verksamhet. Möjligheten att avancera är enbart knuten till chefskap, vilket många inte är intresserade av. – Lösningen på detta är att uppvärdera domarrollen. Ge domaren större möjlighet att styra sin egen kalender och ta eget ansvar för de mål som lottas på denne. Erbjud domarna konkurrenskraftiga villkor och möjligheter att utveckla sin tjänstgöring utan att detta kombineras med personalansvar. Till syvende och sist handlar det om vad vi kan erbjuda den som väljer mellan en domartjänst och en annan motsvarande tjänst. Vi kan inte leva på hoppet av att folk väljer domartjänsten av ren välvilja.
Ja. Domares löner ska inte sättas efter en individuell bedömning av domarens arbetsinsats. Detta är inte förenligt med domarens självständighet där domaren ska stå fri i sin dömande verksamhet från påtryckningar både internt och extern. Det betyder dock inte att alla domare ska tjäna exakt lika mycket. I Sverige har vi en domarkår där åldern och erfarenheten varierar mycket. Det är inte rimligt att en nyutnämnd rådman i 35-årsåldern ska ha samma lön som en rådman som tjänstgjort i 30 år. Därför bör lönen vara individuell men sättas utifrån objektiva omständigheter såsom ålder, antalet tjänsteår, särskilda funktioner osv.
Förutom att erbjuda konkurrenskraftiga villkor måste vi se till att betydligt fler än idag vill stanna kvar och utvecklas inom våra organisationer. Allt för mycket fokus har de senaste åren legat på att ersättningsrekrytera i stället för att satsa på befintlig personal. Vi måste bli bättre på att ta tillvara den personal vi har och erbjuda dem att olika sätt att avancera både inom sin yrkeskategori och vidare till andra. När det t.ex. gäller adjungerade råd har mycket arbete lagts på att söka dessa hos andra myndigheter. Här borde vi göra större ansträngningar för att se om det finns jurister inom Sveriges domstolar som inte är domare men som skulle vara lämpliga för en domarutbildning som kan skräddarsys så att det går att förena med deras boende- och familjesituation. På samma sätt måste vi kunna erbjuda fler att jobba inte bara för den egna domstolen utan gentemot flera domarstolar och ta tillvara deras erfarenhet och kompetens på ett sätt som gynnar alla domstolar. – Domstolarna måste också bli bättre på att erbjuda flexibla arbetsförhållanden, när det t.ex. gäller distansarbete. Detta är en självklart på många domstolar idag medan andra är klart sämre på att erbjuda detta.
Det sätt att styra domstolarna som tillämpas i de flesta europeiska länder avviker från den svenska förvaltningstraditionen och kan vara svår att införa rakt av. Samtidigt har domstolarna länge styrts kollektivt, vilket har många fördelar. Att kunna påverka hur myndigheten styrs gör också att domarnas känsla av ansvar för verksamheten ökar. När plenum togs bort som beslutsinstans såg domstolarna helt annorlunda ut än idag. De var fler och mindre och domarna involverades ofta i de flesta beslut oavsett om lagmannen ytterst fattade dem eller inte. Idag har vi ett helt annat system med större och färre domstolar där rollen som domstolschef blivit ett eget yrke där väldigt många domstolschefer inte alls deltar i den dömande verksamheten, vilket det tidigare var en självklarhet att de gjorde. Detta har lett till att avståndet mellan domstolscheferna och domar har ökat, vilket bl.a. syns i att konflikterna mellan domar och domstolschefer ökat rejält under de senaste åren. Jag tycker därför att det nu är dags att tillsätta en utredning för att se över och utvärdera vilka effekter som den ändrade styrningen av domstolarna har fått. – Utredningen bör också se över om det finns skäl att ändra styrningen av domstolarna, bl.a. till följd av den aktuella oberoendereformen. Detta då den främst har tagit sikte på att säkra domstolschefernas oberoende i förhållande till regeringen och i mycket liten utsträckning att säkra domarnas oberoende i förhållande till domstolschefen.

Christian Malmqvist, Luleå tingsrätt

Jag vill bidra med att bl.a. öka samverkan mellan domstolarna för alla kategorier av anställda, detta för att främja erfarenhetsutbyte men även att kunna ha en beredskap för arbetstoppar. Jag upplever att det finns många domare som gärna tillfälligtvis vill bidra i andra domstolar.
En orsak är att det finns ett stort antal attraktiva tjänster för färdigutbildade domare. I förhållande till dessa tjänster måste arbetet som domare te sig avsevärt attraktivare. Konkurrenskraft i fråga om lön är en oerhört viktig faktor. Jag bedömer dock att arbetsformerna för domare bör kunna bli flexiblare och att det bör ges förutsättningar för erfarna domare att kunna specialisera sig på visst/vissa rättsområden. Att överväga befordrade domartjänster utan chefskap skulle stärka domarrollen.
Jag förordar en återgång till ett system där större hänsyn tas till domares tjänstgöringstid och erfarenhet. Ett renodlat tariffsystem där alla domare har samma lön bedömer jag inte som ett ”rättvist” alternativ då detta inte beaktar att en domare med mycket lång erfarenhet bör lönesättas högre än de nyutnämnda.
Inom alla personalkategorier bör det finnas möjlighet för specialisering. Det ska finnas förutsättningar, även för de som inte eftersträvar personalansvar, att få en större ansvarskänsla i sitt arbete. I korthet, att se och uppmärksamma alla de medarbetare och ge dem möjligheter att internt kvalificera sig till högre befattningar. Åklagarmyndigheten är ett exempel på där detta lyckats och som är en myndighet som på kort tid lyckats växa inom alla personalkategorier och som får sökande till tjänster över hela landet.
Jag har arbetat på ett stort antal domstolar. Jag har inte upplevt i något fall att nuvarande system påverkat mig som domare i utförande av mina dömande uppgifter.

Anna Fridh Welin, Eskilstuna tingsrätt

Jag kan med min breda bakgrund bidra till att gifta samman perspektiv från olika domstolar och myndigheter samt andra organisationer där jag ser en helhet för domstolsvärlden som en prioritet för utveckling. Frågor som bör prioriteras. Arbetsvillkoren för domare, lön som svarar upp mot ansvaret, stärka domstolarnas organisation och arbetssätt samt öka attraktiviteten för att kunna locka till oss, utbilda, utveckla och behålla medarbetare.
Flera faktorer, stort ansvar och utvecklingen medfört att domare sitter uppbundna mycket och inte har så fria arbetstider, lönen står i proportion till ansvaret/villkoren. Risk att effektiviteten påverkar självständigheten och arbetets kvalitet, vilket inkluderar att utbilda yngre till att vilja bli domare. – Åtgärder: Satsningar på arbetsmiljö (rimlig arbetsbelastning i vardagen), vidareutveckling inom domarkarriären, renodla domarnas arbete, skapa en mer funktionell och kvalificerad beredningsorganisation, frigöra tid för kvalitet i dömandet och utbildandet, och satsningar på lön.
Ett sätt att stärka oberoendet är genom att införa differentierade tarifflöner, med lönesteg utifrån erfarenhet och ansvar. Ska man ha kvar individuell lönesättning bör det införas lika kriterier som den individuella lönen prövas mot på alla domstolar.
Generell löneökning utifrån ansvar, stärka och renodla olika yrkeskategorier inom domstolarna genom verksamhetsutveckling, stärkt beredningsorganisation, utökade delegationsmöjligheter m.m., vilket bidrar till att utveckla allas kompetens samtidigt som resursnyttjandet maximeras. Satsningar på arbetsmiljö och arbetsbelastning.
Ansvarsfrågan är viktig att ha med sig i att se över alternativa modeller. Jag ser i nuläget inga tillräckligt starka skäl för att ha kvar enrådsmyndigheter och är inte främmande för att se över alternativa modeller, jag tror att det finns möjlighet till mer effektivare ledningsformer med kollegial ledning. Organisationens uppbyggnad och ansvarsfördelning får dock inte bli ett hinder i arbetet att tillförsäkra medborgarna rättssäkra domar och beslut inom skälig tid.

Carin Wiklund, Umeå tingsrätt

Jag vill bidra med ett tydligt rättsstatligt perspektiv i Domstolssstyrelsen, med utgångspunkt i domstolarnas och domarens självständighet, särställning och oberoende. Som domare utan chefsbefattning vill jag också tillföra perspektiv i frågor om kompetensförsörjning, domaryrkets attraktivitet, mångfald och inkludering. – Vidare vill jag bidra med idéer om hur en central administration bäst kan stödja domstolarna i att hantera ökande målinflöden och rekryteringssvårigheter. Min utgångspunkt är att reformarbete måste ske med försiktighet, så att inte kärnvärden som oberoende, integritet och kvalitet urholkas. – Hur styrelsens arbetsformer organiseras, både internt och externt, och vilken roll styrelsen ska ha i förhållande till domstolarna, politiken och samhället i stort är frågor som behöver prioriteras under den första mandatperioden. Styrelsen behöver särskilt säkerställa att styrning, uppföljning och resursfördelning inte utformas så att det indirekt påverkar dömandet. – Domstolsstyrelsen bör verka för tydliga och ändamålsenliga stödstrukturer som avlastar domstolarna utan att fragmentera domarrollen. I detta ingår ett gemensamt arbete med att klargöra etiska och rättsliga ramar för digitalisering och AI-stöd. – Domstolsstyrelsen bör också aktivt arbeta för ett ökat samarbete och samverkan mellan domstolarna och landets domare.
Domarbristen har sannolikt flera samverkande orsaker, varav en central kan vara att domarrollen i ökad utsträckning upplevs som pressad och delvis instrumentell. Vägen till yrket är lång, samtidigt som potentiella kandidater möter en arbetsvardag präglad av höga produktionskrav och ett alltmer begränsat utrymme för självständigt arbete. – Problemet handlar sannolikt mindre om tillgången på jurister än om yrkets attraktivitet. De jurister som har den kompetens som efterfrågas har ofta goda alternativ. Om domarrollen uppfattas som alltmer snäv eller styrd riskerar de att välja bort den. – Åtgärderna bör därför fokusera på att stärka domarens professionella autonomi, bredda rekryteringsbasen utan att fragmentera domarrollen samt innefatta ett aktivt arbete för att behålla och återrekrytera jurister i och efter domarutbildningen. De innefattar också att värna domarrollen, minska detaljstyrningen och säkerställa rimliga arbetsförutsättningar. Vill vi göra domaryrket attraktivt måste vi tala om mer än villkor och löner. Vi måste tala om vad yrket är, vilka människor vi söker och vilken yrkeskultur vi odla och upprätthålla.
Den individuella lönesättningen av domare är problematisk ur ett rättsstatligt perspektiv. Den bör ses över och utformas så att den inte ens indirekt riskerar att påverka dömandet eller förtroendet för rättskipningen.
Domstolarna behöver säkerställa rimliga arbetsbördor. Här bör Domstolsstyrelsen ha ett viktigt ansvar i förhållande till politiken, både vad gäller resursfördelning och genom att verka för realistiska målsättningar. – Jag har i övrigt inte tillräcklig kunskap om hur personalomsättningen i Sveriges domstolar förhåller sig för att kunna svara annat än med sikte på vilka faktorer som generellt torde påverka möjligheten att behålla medarbetare. Det är också svårt att svara på vilka åtgärder Domstolsstyrelsen som sådan skulle vidta och vad som måste ligga på de enskilda domstolarna. Domstolsstyrelsen bör emellertid verka för att frågorna nedan prioriteras. – För jurister är domarrollens attraktivitet avgörande, vilket i första hand är en långsiktig fråga (jfr mina tidigare svar). För övrig personal är sannolikt arbetsbelastning, möjlighet till inflytande, stöd och utvecklingsmöjligheter centrala faktorer. En viktig åtgärd för trivsel generellt lär vara att skapa och vidmakthålla ett omfattande professionellt utrymme. Även förstärkta stödstrukturer kan bidra till att avlasta kärnverksamheten och därigenom öka hållbarheten i arbetet. Att domstolarna håller konkurrenskraftiga löner är en självklar förutsättning.
Domstolar skiljer sig från andra myndigheter genom att verksamhetens kärna, dömandet, vilar på individuellt ansvar och oberoende. Det talar för att beslut som rör arbetsformer, prioriteringar och organisation bör ha en tydligare förankring i domarkollegiet. – En mer kollegial ledningsstruktur kan bidra till att stärka legitimiteten internt och motverka en utveckling där styrning upplevs som alltför top-down. Samtidigt finns ett värde i tydligt ledarskap och ansvarsfördelning, varför förändringar bör ske med eftertanke. – En idé är en modell där lagmannens ansvar kvarstår, men kompletteras med starkare och mer formaliserade kollegiala organ i centrala frågor. Det kan exempelvis gälla beslut om arbetsfördelning, prioriteringar och större organisatoriska förändringar. – Ett sådant system skulle bättre spegla domstolens särart och bidra till att säkerställa att ansvar och inflytande hålls samman.

Anders Dereborg, Attunda tingsrätt

Jag ser inte styrelseuppdraget som att man företräder något annat intresse än domstolarna i samhället. I rollen är det viktigt att vara med att skapa ett bra samarbetsklimat i styrelsen och mot myndigheten. Annars kommer reformen inte att flyga. Mervärdet jag kan tillföra grundas i en 25-årig erfarenhet att vara ordinarie domare men också erfarenhet av att vara chef (bland annat domstolschef) och leda domstolsverksamhet. En viktig erfarenhet jag kanske kan bidra med är att bygga upp nya verksamheter och få människor från olika dömande verksamheter att samarbete. Det fick jag tillfället att göra med Patent- och marknadsdomstolen. De viktigaste frågorna under mandatperioden anser jag vara förtroendefrågorna för domstolarna, domarförsörjningen, en långsiktigare och stabil ekonomi samt den yttre organisationen.
Skälen är flera och svåra att utveckla här. En faktor är arbetets innehåll med en splittrad arbetssituation där vi inte alltid lyckats renodla domarrollen på ett bra sätt, ofta förenat med bristande beredningsstöd. En delvis dithörande faktor är den tunga och utsatta arbetssituationen. En tredje faktor är att lönen inte motsvarar ansvaret och den tunga arbetssituationen. Det krävs åtgärder i samtliga dessa led för att komma till rätta med situationen. Men även annat. Det är också viktigt att styrelsen inte redan från början är låst vid vissa lösningar utan lyssnar och diskuterar sig fram.
Jag är öppen i denna fråga. Det är tveklöst så att dagens system har brister. Samtidigt har det gett en löneutveckling överlag som vi kanske inte hade sett annars. Önskvärt vore att hitta ett system med en mer tydlig och transparent lönesättning av domare där eventuella skillnader tydligt kan motiveras utifrån arbetsuppgifter och erfarenhet.
Huvudnyckeln är en långsiktigt hållbar ekonomi. Anslagen måste harmoniera med andra delar av rättsväsendet. Dagen budgetsystem med ettårs budgetar är förödande för domstolarna. Det skapar ryckighet och osäkerhet i ekonomin som hämmar satsningar i verksamheten. Vi behöver kanske även nya personalkategorier. Här finns mycket mer att säga.
Jag är öppen här. Men jag ser stora fördelar med dagens system och har sett lite av den kollegiala lösningen i andra länder som inte alltid är så bra. Själv använder jag som lagman vid en stor domstol månadsvisa domarmöten för att stämma av en del viktiga frågor med domarna. Givetvis använder jag alltid plenum inför stora förändringar, vilket jag är skyldig till. Men kraven på en arbetsgivare i dag är enormt stora, det krävs ofta snabba beslut. Personalkategorierna är många. Säkerhetsfrågorna tar ett allt större utrymme. Dessutom tror jag inte alla domare är lika bra ledare och har samma förmåga överblicka konsekvenser av olika handlingssätt som arbetsgivare. Därför tror jag det är i grunden bra att man prövas och testas särskilt inför chefskap. Men jag kan gärna tänka mig tidsbegränsade chefskap. Min uppfattning av det kollegiala styre jag sett utomlands är att makten riskerar hamna hos en administrativ tjänsteman som inte är domare, vilket kan vara betänkligt. Detta är dock svåra frågor som tål att diskuteras mer. Och jag är öppen.

Fredrik Bohlin, Ystads tingsrätt

Jag anser att frågor om domarrekrytering och den intimt sammanhängande frågan om arbetsvillkoren för domare ska prioriteras. Jag var själv en talesperson för det s.k. Domaruppropet och kan framför allt tillföra mervärdena djup förståelse för arbetssituationen för domare kombinerat med handlingskraft och mod att göra något åt saken.
Det krävs bättre arbetsvillkor för domare; högre lön och mindre att göra. I detta ligger också att domare behöver ges större utrymme att planera och själva styra sitt arbete. Dessutom behöver domarutbildningen ses över så att personer vi vill ska bli domare kan inrätta sina liv och välja bostadsort tidigare i karriären. Läget är akut och de åtgärder som vidtas måste spegla detta; dvs. genomgripande förändringar genomföras snabbt.
Jag delar den kritik Sverige fått och vill ta bort den individuella lönesättningen av domare och ersätta den med en lönetrappa som det var förr.
Jag tror bl.a. att vi måste öka möjligheterna till specialisering bland alla yrkesgrupper för att på det sättet möjliggöra för medarbetarna att utvecklas under arbetslivet. Det bör inrättas specialist- och/eller erfarenhetsbaserade befordrade anställningar.
Jag anser att det svenska systemet med enrådighetsmyndigheter bör luckras upp på det sättet att frågor om organisation och arbetsformer ska avgöras i kollegium/plenum. Nuvarande ordning med samråd i dessa frågor bör alltså ersättas med en ordning där Kollegium/plenum beslutar. Jag anser att frågor om domarrekrytering och den intimt sammanhängande frågan om arbetsvillkoren för domare ska prioriteras. Jag var själv en talesperson för det s.k. Domaruppropet och kan framför allt tillföra mervärdena djup förståelse för arbetssituationen för domare kombinerat med handlingskraft och mod att göra något åt saken.

Daniel Bergström, Uppsala tingsrätt

Det främsta mervärde jag kan tillföra till Domstolsverkets styrelse är mina internationella erfarenheter och mitt intresse för rättsfilosofi och rättskomparativa perspektiv. Jag har en masterexamen från Harvard Law School (2021–2022), där jag specialiserade mig på (amerikansk) konstitutionell rätt och allmän rättsfilosofi. Jag har också skrivit om rättsfilosofiska ämnen bl.a. i SvJT (se t.ex. https://svjt.se/svjt/2024/450). – Man får anta att det administrativa perspektivet – domstolschefsperspektivet – kommer bli rikhaltigt representerat i Domstolsstyrelsen. Jag tänker att om det finns några perspektiv som det finns ett särskilt behov av att förstärka så är det de internationella och principiella perspektiven. – Därutöver hoppas jag också kunna tillföra en i lämplig utsträckning obekväm och ”krånglig” attityd. Jag har redan som tingsfiskal engagerat mig i debatten med kritiska konstitutionella synpunkter (då på Sveriges Domstolars deltagande i Pridefestivalen), synpunkter som efter en debatt hörsammades och ledde till förändring (se https://svjt.se/svjt/2018/827 med efterföljande debattinlägg). – När det gäller vilka frågor som bör prioriteras tänker jag att den första mandatperioden blir viktig för att sätta tonen för Domstolsstyrelsens verksamhet och profil. Därmed anser jag att de principiella frågorna om domares ställning m.m. bör prioriteras, delvis framför ”domstolschefsfrågorna”.
Det grundläggande skälet till domarbristen är det skäl som statsmakterna – eller i vart fall Domstolsverket och de utredningar som genom åren tillsatts för att belysa frågan (t.ex. SOU 2017:85 och SOU 2003:102) – minst av allt vill beröra, nämligen förhållandet mellan lön och arbetsvillkor. Dels borde domare ha bättre betalt, dels måste arbetsvillkoren vara sådana att de i praktiken respekterar domares oberoende och professionens särdrag. Det innebär bl.a. att domare måste ha möjlighet att styra över sin arbetstid för att kunna anpassa handläggningen av mål och ärenden efter vad han eller hon bedömer att lagen kräver. – En rimlig riktpunkt för svenska domares löner är enligt min uppfattning regionanställda läkares löner. Läkare och domare är yrken som liknar varandra vad gäller (1) den formella utbildningens längd, (2) den praktiska utbildningen efter universitetsstudierna, (3) kravet på teoretiska kunskaper, (4) självständigt beslutsansvar och (5) i huvudsak offentliga arbetsgivare. En AT-läkare kan liknas vid en notarie, en ST-läkare vid en fiskal och en specialistläkare vid en ordinarie domare. I samtliga steg ligger läkarna något över domarna. En nyanställd specialistläkare torde tjäna ungefär 10 000 kr mer än en nyutnämnd domare, och en specialistläkare med några års erfarenhet torde ligga ännu något över en motsvarande domare.
Min uppfattning är att individuella löner för domare bör avskaffas. Det är uppenbart att de inte är förenliga med domarens oberoende. En domares s.k. ”effektivitet” är ju t.ex. i många fall avhängig vilka rättsliga överväganden den domaren gör om vad lagen kräver. Det måste skapas en förståelse för att domaryrket är ett undantag. I grund och botten handlar frågan om huruvida domstolarnas oberoende ska trumfa den svenska lönesättningsmodellen eller tvärtom. Svaret på frågan hittills har ju varit att den svenska modellen ska trumfa. Som jag ser det står sig inte längre det svaret med hänsyn till den utveckling av vår rättsliga kultur som har skett de senaste 25 åren. Domstolarnas konstitutionella ställning har stärkts och ska nu stärkas ytterligare. Bl.a. detta gör att utgångspunkten att domare ska behandlas så likt andra statligt anställda som möjligt framstår som frånsprungen av tiden. – När det gäller exakt vilken modell för lönesättning som bör väljas kan man som vanligt utgå från de lösningar som förekommer i våra nordiska grannländer och i andra europeiska länder, t.ex. Tyskland. Någon form av ”trappa”, med fasta erfarenhetspåslag, för ordinarie domare framstår väl som rimligt. Något direkt hinder mot att redan nu avskaffa individuella löner genom överenskommelse mellan arbetsmarknaden parter torde för övrigt inte finnas (om jag rätt har förstått saken var det så det gamla lönesystemet före 2005 var konstruerat). Under alla förhållanden bör Domstolsstyrelsen verka för att de individuella lönerna försvinner.
När det gäller att minska omsättningstakten av domare är svaret på frågan sannolikt detsamma som svaret på frågan om vad som bör göras för att öka domaryrkets attraktivitet (jfr fråga 2). Samma faktorer som kommer göra domaryrket mer attraktivt för nya sökande kommer ju också göra det attraktivt att stanna kvar i. När det att stanna kvar i yrket tror jag att möjligheterna att styra sin arbetstid och känslan av att ha förtroende att utöva sin profession har ännu större betydelse än lönen. – Alla som arbetat på domstol vet att nyckeln till en välfungerande organisation är kompetenta och nöjda handläggare. Låg omsättning på handläggarna är ofta liktydigt med en välfungerande organisation (oavsett vad som är hönan och ägget). När det gäller vad som gör handläggaryrket mer attraktivt bör så klart handläggarna själva få tolkningsföreträde, men på Uppsala tingsrätt har vi precis genomfört en som det verkar lyckad och uppskattat reform med att knyta handläggare till enskilda mål ”från ax till limpa”. Det minskar arbetets löpande band-karaktär och verkar göra arbetet mer intressant och meningsfullt för handläggarna. Det har också förutsättningar att öka kvaliteten i handläggningen.
Min uppfattning är att man i vart fall bör överväga möjligheten att återgå till administrativt beslutsfattande i plenum och/eller kollegium. Det är möjligt att inte alla administrativa frågor kan avgöras på detta sätt, men mycket talar för att det finns utrymme för en ”ombalansering” från 1990-talets New Public Management-inspirerade modell till en mer traditionell domstolsmodell. Om inte annat innebär ju den pågående oberoendereformen en naturlig impuls för detta. Om domstolsväsendet i stort kan administreras av en vald styrelse kan naturligtvis de enskilda domstolarna (även de största) styras av en vald styrelse av något slag (t.ex. ett av plenum utsett kollegium). Även här bör internationella modeller vara vägledande. – Min uppfattning är att enrådsmodellen ur statsmakternas synpunkt framför allt tillgodosett ett effektivitetsintresse. Dels blir beslutsvägarna snabbare och mer direkta, dels tas mindre arbetstid från domarna för att fundera över administrativa frågor. Dvs. man kan klämma ut fler ”pinnar” ur domarna. Även här synes alltså problemet delvis vara otillräcklig resurstilldelning från statsmakterna. Om man definierade det som en integrerad del i arbetet som domare att delta i administrationen av domstolen skulle inte varje ledig stund i domarnas kalendrar kunna fyllas med förhandlingar, utan man skulle behöva anställa fler domare och vidta andra åtgärder för att minska domstolarnas arbetsbörda.

Patrik Alm, Solna tingsrätt

Min långa och breda erfarenhet som domare och chef i båda domstolsslagen har gett mig olika perspektiv och delaktighet i strategiska frågor samt i frågor om attraktiv arbetsplats, rekrytering m.m. Jag ser det som angeläget att bidra med stora engagemang i förtroendefrågor och domstolars oberoende roll i en demokratisk rättsstat. I ett styrelsearbete bidrar jag med stor integritet, nyfikenhet och med ett reflekterande, kritiskt och inkluderande synsätt. Jag har goda möjligheter att förena ett medarbetarskapsperspektiv med ett chefsperspektiv. Det viktigaste under den första perioden måste vara att hitta formerna för en stabil och framåtblickande struktur för Domstolsstyrelsens arbete.
Detta är en komplex fråga som funnits länge men aktualiserats mer på senare tid. Det finns många viktiga frågor att arbeta vidare med, som domstolarnas yttre och inre organisation samt olika åtgärder för att öka attraktiviteten.
Jag är beredd att förutsättningslöst diskutera på vilket sätt Domstolsstyrelsen kan verka i lönefrågor, särskilt utifrån aspekterna domstolars oberoende och domaryrkets attraktivitet.
Även detta är en mycket komplicerad fråga, som inte är ny och inte heller är unik för domstolar. Det finns ett värde i en viss personalomsättning men det är nödvändigt att behålla stabilitet och ta tillvara på det stora engagemang som finns bland domstolsanställda för domstolarnas roll i samhället. Områden att arbeta är att fortsätta stärka domstolarnas roll i samhället och attraktiviteten för arbete i domstolar. Andra frågor som har betydelse är den yttre och inre organisationen.
I dagsläget ser jag det inte som en fråga som Domstolsstyrelsen ska arbeta aktivt med.

Nominerade från förvaltningsrätt:

Peter Österberg, Förvaltningsrätten i Stockholm

Jag skulle som rådman bidra till representation för den stora majoritet av ordinarie domare i underrätt som inte är chefsdomare. Jag har vidare ett brinnande intresse för frågor som rör domares/domstolars oberoende och domarrollen/domaretik samt domares arbetsbelastning, löner och andra arbetsvillkor. Diskuterar gärna dessa frågor såväl internt som externt. Ett ökat oberoende för domare bör åtföljas av ett ökat fokus på domarrollen och domaretik. Bra domarskap är som demokrati – det behöver vinnas åter varje dag och det bör vara prioriterat. En viktig initial fråga är arbetsformerna för Domstolsstyrelsen för att få till stånd en verkligt kollegial funktion. I själva arbetet bör styrelsens uppdrag att bedriva ett aktivt och långsiktigt arbete för att främja rekryteringen av ordinarie domare bör vara prioriterat. En ytterligare viktig fråga är den servicefunktion som Domstolsstyrelsen kommer att ha visavi domstolarna - vilka är domstolarnas reella prioriterade behov?
Skälen är flera: Låga löner, hög arbetsbörda, svårigheter att hitta jobb till partner på mindre orter, brist på sökande med tillräckliga meriter. Det behövs fler adjunktionsplatser som kan ge fler intresserade domarmeritering och löner som bättre speglar ansvar och arbetsbörda. Sammanslagning/omlokalisering av domstolar, framför allt på allmänna sidan, bör övervägas – dagens digitaliseringsnivå ger helt andra möjligheter till minskad geografisk närhet än de som fanns vid de senaste sammanslagningarna av underrätter. Jag anser dessutom att alla de bra och givande saker med att vara domare behöver torgföras/marknadsföras och få en vidare spridning utanför de egna leden.
Det finns gott om åsikter men jag skulle vilja ha mer fakta på bordet. Jag ser de invändningar mot individuell lönesättning som rör oberoendet som principiellt viktiga. Samtidigt är jag övertygad om att det gamla tarifflönesystemet höll tillbaka lönenivåerna, vilket delvis förklarar dagens situation med löner som år låga relativt det ansvar och den arbetsbelastning som ordinarie domare har. Jag är därför skeptisk till en direkt återgång till tidigare ordning. Jag vill se en oberoende utvärdering av nuvarande system med individuell lönesättning. Vad har den betytt för oberoende, löneutveckling, rekrytering, etc.? Hur skulle alternativ med fasta lönenivåer, där det finns möjlighet att beakta ansvarstagande i form av t.ex. deltagande i interna projekt och arbetsgrupper ser ut? Hur skulle andra beslutandeformer och/eller kriterier för revidering av individuella löner kunna se ut?
Lönesättning, förmåner och karriärvägar liksom arbetsbelastning behöver ses över förutsättningslöst utan ”heliga kor”. Det är också viktigt med ett proaktivt arbetsmiljöarbete. Utbildnings- och fortbildningsmöjligheterna bör ses över och, om möjligt, utökas, inte minst när det gäller personal som inte är ordinarie domare. Domstolsakademins arbete är en viktig komponent i detta men även annat internt och externt lärande. Jag tror även att ökade behörigheter för föredragande/beredningsjurister skulle bidra till ökad attraktivitet för dessa kategorier, men det ligger på lagstiftaren.
Det finns goda argument ur oberoendesynpunkt för att låta domstolar vara styrelsemyndigheter eller ha någon annan form med helt eller delvis kollegialt ledarskap. Samtidigt kan jag se fördelar med att ha ett tydligt företrädarskap utåt gentemot Domstolsstyrelsen m.fl. aktörer. En förutsättningslös översyn vore välkommen. Rekryteringsproblem och bitvis hög personalomsättning skulle dock göra en modell med kollegial styrning svårhanterlig/sårbar för vissa domstolar och man bör först komma till rätta med de problemen innan man överväger en förändring.

Hanna Werth, Förvaltningsrätten i Malmö

Jag är djupt förankrad i domares och domstolars oberoende. Jag anser att domarperspektivet måste beaktas i stor utsträckning i alla beslut som rör stöd och service till domstolarna och indirekt domarna. Jag tror att lösningen på en hel del av utmaningarna som vi står inför går att finna i dialog med domarna. Angående mervärdet som jag skulle tillföra är det nog att jag är bra på att lyssna och finna lösningar. Den absolut viktigaste frågan är att domaryrkets attraktionskraft måste öka. Andra frågor som är prioriterade knyter nära an till den frågan så som; att domstolarna tillförs tillräckliga resurser för att kunna ge allmänheten det de har rätt till, dvs domar inom skälig tid, och domarna goda arbetsförhållanden, säkerheten och hur vi kan effektivisera bl.a. genom att använda AI. En övergripande fråga som bör prioriteras är att öka kunskapen om domarnas roll i samhället och vikten av domarnas oberoende.
Jag tror det behöver vidtas många åtgärder för att öka attraktionskraften för domaryrket. Det är ett faktum att i valet mellan annat kvalificerat juridiskt yrke och domaryrket väljer många inte domaryrket. Det innebär att det som erbjuds inte är tillräckligt attraktivt. Jag tror att många komponenter måste förändras men jag vet inte hur, det måste vi utreda tillsammans med domarna. Jag tror att det är viktigt att enas om problembilden, det har vi inte gjort och därför har vi inte heller kunnat åtgärda problemet. Av olika enkäter framgår generellt att arbetsuppgifterna är stimulerande men att arbetsbelastningen är hög och möjligheten att påverka sin arbetsdag låg. Därtill kommer att lönen inte är högre än alternativen. Så utifrån den informationen måste vi få ner arbetsbelastningen, öka friheten och höja lönen. Avseende arbetsbelastningen bör Domstolsstyrelsen stödja med att söka effektiviserings- och stödjandeåtgärder i den utsträckning som domstolscheferna önskar, friheten är mer en fråga för domstolschefen som leder arbetet på domstolen Domstolsstyrelsen bör dock kunna stödja. Lönen är en fråga som Domstolsstyrelsen inte förfogar över men bör kunna adressera.
Jag vill att domares löner fastställs i lag i enlighet med internationella standarder. Lönerna kan differentieras med hänsyn till år i tjänst, ålder, special kompetens allt på ett förutsägbart och transparant sätt. Det ska vara möjligt att förstå varför den ena domaren har en lön och en annan domare en annan lön, det är det inte idag.
Domstolsstyrelsen ska stötta domstolscheferna i arbetet med att göra domstolarna till de bästa arbetsplatserna. Det finns inget skäl att se negativt på personalomsättning, det är naturligt att vilja se något annat under arbetslivet, men det är viktigt att personalen i så fall söker sig till något annat spännande och inte bort från domstolarna. Och att de gärna kommer tillbaka. Utifrån den informationen som jag har skulle jag tro att Domstolsstyrelsen ska stötta domstolscheferna i arbetet med att få ner arbetsbelastningen och öka friheten.
Jag tycker att domarinflytandet i domstolarna bör öka. Med ett bra ledarskap tror jag att den rådande formen fungerar väl. Så mitt svar blir att jag önskar att ledarskapet på domstolarna utvecklas på ett sådant sätt att domarinflytandet ökar. Jag tror att ett ökat inflytande medför att förståelsen för och lojaliteten mot de administrativa besluten ökar. Om domstolscheferna önskar kan Domstolsstyrelsen stödja dem i arbetet att öka domarinflytandet.

Nominerade från hovrätt:

Petra Bergman, Svea hovrätt

Styrelsen har en central roll för att förverkliga syftet med reformen. Jag hoppas att jag med min bakgrund i domstolsväsendet och erfarenhet av både myndighetsledning och förändringsledning kan bidra med flera viktiga perspektiv. Jag är medveten om att det kommer att krävas uthållighet och ödmjukhet för att det kan ta lite tid att få den nya styrelseformen att sätta sig. Samtidigt är det viktigt att myndighetens centrala uppdrag – dvs. att vara ett förstklassigt administrativt stöd till domstolarna – hela tiden kan uppfyllas också under en övergångsfas. Det är av avgörande betydelse att alla skickliga kollegor, medarbetare och chefer är involverade och ser att styrelsen arbetar med rätt frågor.
Till att börja med behöver vi få en djupare förståelse av problemets orsaker. Varför det är svårt att rekrytera domare skiljer sig säkert från domstol till domstol. Därefter behöver åtgärderna anpassas till utmaningarna i det enskilda fallet. Det måste finnas en stor flexibilitet att vidta de åtgärder som faktiskt fungerar och som ligger inom myndighetens möjligheter att påverka. I vissa fall kan det kanske handla om tillgång till bostad och barnomsorg eller en möjlighet för medföljande partner att få ett arbete som motsvarar dennes karriärplaner m.m. Men vi behöver också kunna se att det självklart finns avgörande frågor om arbetsmiljö, arbetsbelastning, fortbildning, karriärmöjligheter, chefs- och ledarskap och inte minst lön och villkor som påverkar domstolarnas attraktionskraft.
Det är helt centralt att formerna för att fastställa domarnas löner är objektiva, förutsebara, stabila och transparenta samt ger skydd för domarnas självständighet och andra rättsstatliga krav. Vi måste ta den kritik som riktas mot lönesättningssystemet på största allvar. Exakt hur systemet ska förändras måste utredas i god ordning just för att säkerställa att det är förenligt med rättsstatliga principer samtidigt som lönesättningen upplevs som legitim bland domarna.
Jag tror att det viktigaste är att rätt personer arbetar inom Sveriges domstolar. För att undvika att duktiga, kompetenta och värdefulla medarbetare slutar behöver man på motsvarande sätt som vid rekryteringssvårigheter få veta orsakerna till att de inte vill vara kvar. Jag är inte säker på att vi har en fullständig bild av den frågan och jag kan tänka mig att det även här kan finnas flera skäl, alltifrån lön, arbetsbelastning och utvecklingsmöjligheter till t.ex. trivsel på arbetsplatsen. Även om det kan finnas ett mer generellt åtgärdsbehov av vissa frågor behöver det därför ske en närmare analys av personalomsättningen och dess orsaker på respektive domstol. Och man kan inte heller bortse från att lönenivån – jämfört med såväl annan statlig som privat verksamhet – har betydelse.
Vi är på väg in i en stor reform i och med införandet av Domstolsstyrelsen. Det är viktigt att vi i första hand fokuserar på den. Som vid alla större reformer finns det risker som vi behöver hålla koll på. IT-systemen måste fungera väl och utan avbrott, vi måste ha en fungerande lokalförsörjning och den nya myndigheten behöver utgöra ett gott stöd i lönebildningen. När det gäller styrningen av de enskilda domstolarna är det viktigt att komma ihåg att även om de är enrådighetsmyndigheter arbetar framgångsrika chefer med inkludering, dialog och tillit. Att arbeta på det sättet kräver inga författningsändringar.

Malin Bergström, Hovrätten för Övre Norrland

Jag vill bidra till Domstolsstyrelsens arbete genom mina erfarenheter från flera delar av domstolsväsendet. Jag har arbetat inom allmän domstol, inklusive mark- och miljödomstol, men har också erfarenhet från förvaltningsrättssidan. Jag kan också tillföra ett tydligt perspektiv från norra Sverige, vilket jag ser som viktigt i frågor om kompetensförsörjning och likvärdiga villkor i hela landet. – Jag har under lång tid arbetat med förtroende- och demokratifrågor, liksom med domarutbildning med fokus på att skapa goda förutsättningar för självständiga, trygga och skickliga domare. Jag har också erfarenhet av att arbeta med kompetensförsörjning, särskilt i fråga om att säkerställa kvalificerade och attraktiva tjänster för assessorer i norra Sverige. – En central fråga jag vill driva är lönebildningen. Jag vill verka för att frångå den individuella lönesättningen och i stället främja en mer förutsebar och rättsstatligt hållbar modell, samtidigt som lönenivåerna behöver vara konkurrenskraftiga. – De viktigaste prioriteringarna som är att stärka domstolarnas självständighet, säkerställa kompetensförsörjningen och skapa goda, långsiktigt hållbara arbetsvillkor i hela landet.
Svårigheterna att rekrytera domare beror enligt min uppfattning främst på att domaryrkets förutsättningar inte fullt ut motsvarar de krav som uppdraget ställer. Arbetsbelastningen har ökat över tid, samtidigt som målen blivit mer komplexa och kraven på effektiv handläggning högre. Det minskar utrymmet för det eftertänksamma dömande som är kärnan i yrket. Min uppfattning är att domarkåren är kraftigt underdimensionerad och att fler domare bör anställas, utan att sänka kraven på kunskap och kompetens. – Vi måste också slå vakt om den trygga och beslutsföra domaren – och värna domarens självständighet, inte minst i ljuset av hotet mot rättsstaten som vi ser i vår omvärld. Domaren har ett ansvar att skydda demokratin, men måste också ges rätt förutsättningar för att kunna göra det. – En annan central faktor är löne- och villkorsfrågorna. Domaryrket måste vara konkurrenskraftigt i förhållande till andra kvalificerade juridiska karriärer. Lönesättningen behöver vara långsiktigt hållbar och tydligt spegla det ansvar och den självständighet som rollen innebär. Även möjligheterna till utbildning och professionell utveckling är viktiga. – Det är dessutom viktigt att se frågan i ett geografiskt perspektiv. För rättsstatens legitimitet och allmänhetens förtroende är det avgörande att det finns väl fungerande domstolar i hela landet. Lösningen är inte ökad centralisering, utan att säkerställa rimliga arbetsvillkor och tillräckliga lönenivåer vid alla domstolar, så att kvalificerade domare kan rekryteras och stanna kvar i hela Sverige.
Jag delar den internationella kritiken mot den svenska modellen med individuell lönesättning av domare och vill verka för att vi frångår den. Enligt min uppfattning är systemet svårt att förena med de krav på oberoende, integritet och förutsebarhet som bör gälla i en rättsstat. Det är framför allt problematiskt ur ett rättsstatligt perspektiv, eftersom individuell lönesättning kan ge upphov till misstankar om påverkan, vilket i sig riskerar att undergräva förtroendet för domstolarnas oberoende. – Vidare har den individuella lönesättningen i praktiken lett till osakliga löneskillnader mellan domare och mellan domstolar, utan tydlig koppling till erfarenhet, kompetens eller ansvar. Systemet förstärker dessa skillnader över tid och gör det svårt att rätta till uppenbara snedvridningar inom ramen för ordinarie lönerevisioner. Samtidigt tar modellen betydande energi från verksamheten – återkommande lönediskussioner skapar misstro, frustration och arbetsmiljöproblem, i stället för att fokuset ligger på kärnuppgiften. – Frågan är också central ur ett rekryteringsperspektiv och för att bibehålla erfarna domare. Löneläget och lönestrukturen signalerar hur samhället värderar domaruppdraget. Dagens ordning har bidragit till minskad attraktivitet och ökade rekryteringssvårigheter, samtidigt som erfarna domare har lämnat verksamheten. – Jag menar därför att en förändring är nödvändig. Tiden är nu – innan löneskillnaderna mellan domare och domstolar blivit så stora att de blir praktiskt svåra och kostsamma att åtgärda. En återgång till ett demokratiskt godtagbart och även mer enhetligt och förutsebart lönesystem är, enligt min mening, den enda hållbara vägen framåt.
Personalomsättningen inom Sveriges Domstolar bör enligt min mening hanteras med i huvudsak samma åtgärder som krävs för att förbättra rekryteringen. Problemen hänger nära samman och har i stor utsträckning samma orsaker. – Det handlar först och främst om att säkerställa rimliga arbetsvillkor. Arbetsbelastningen behöver vara hanterbar och organiseras på ett sätt som ger utrymme för det kvalificerade och eftertänksamma dömande som är kärnan i verksamheten. – Vidare är tillräckliga och konkurrenskraftiga lönenivåer avgörande för att behålla kompetens. Lönestrukturen behöver vara långsiktigt hållbar och spegla det ansvar och den självständighet som domarrollen innebär. – Jag vill också särskilt betona betydelsen av professionell utveckling inom domarrollen. Det bör finnas goda möjligheter till specialisering och att ta på sig särskilda ansvarsområden, som stärker den enskilde domaren i sitt yrke. Jag ser inte att utvecklingsvägar främst bör bestå av olika chefstjänster, särskilt då tjänstetillsättningen inte sällan skapar konkurrens och osämja än att utveckla kärnverksamheten. Minst lika viktigt är att det finns reella förutsättningar att över tid utvecklas i domarrollen och att erfarna domare upplever att deras kompetens tas tillvara. – Sammantaget krävs ett helhetsgrepp där villkoren utformas så att erfarna och kvalificerade medarbetare vill stanna kvar och utvecklas inom domstolarna.
Jag har inte någon stark uppfattning om att det nuvarande systemet i sig måste förändras, men jag ser tydligt att det finns viktiga värden i ett kollegialt beslutsfattande som bör tas tillvara och säkerställas inom ramen för organisationen. – Det kollegiala inslaget är en naturlig del av domstolarnas arbete och bidrar till både kvalitet och legitimitet. Min egen erfarenhet är att det fungerar väl när domare ges möjlighet att gemensamt bidra i frågor som rör verksamheten. Det skapar en bredare förankring av beslut och ett bättre beslutsunderlag, samtidigt som det stärker känslan av ansvar och delaktighet. – Jag ser också att ett inslag av kollegialitet kan ha positiva effekter ur ett verksamhetsperspektiv. När viktiga frågor diskuteras gemensamt kan det bidra till ökad förståelse för olika avvägningar och därigenom minska risken för missförstånd eller motsättningar. Det handlar ytterst om att ta tillvara den samlade erfarenhet och kompetens som finns i domarkollegiet. – Mot denna bakgrund framstår det som angeläget att säkerställa att det finns reella möjligheter till kollegialt inflytande i centrala frågor, parallellt med den formella ledningsstrukturen. Det är ett värde i sig, och något jag har goda erfarenheter av i praktiken.

← Äldre post